Hagen

Folkets hus på Talgoxegatan 5

Hagens Folkets hus invigdes 1922 (undre bilden). Det var det andra i Älvsborg och kom att fungera som ett sådant fram till 1931. Det blev hemvist för bland andra arbetarkommunen, SSU och Verdanilogen 507 Dala framtid. Vid logens julaftonsfirande 1929 medverkade Moa och Harry Martinsson, som den vintern bodde vid Stadsgränsen (Kungssten). Moa höll ett föredrag om ”kristendomen, nykterhetsrörelsen och fläskfirandet” och Harry deklamerade egna dikter. Belägen på ett bergskrön, nuvarande adress Talgoxegatan 5, gjorde lokalen svårtillgänglig varför Folkets hus flyttade till Vilhelminedal i Hagen (se nedan). Byggnaden revs 1987 efter att de senaste åren ha använts av en sjöscoutkår. Det översta fotot är skänkt av Erik Pettersson.

(Text och foton ur VFH-arkiv)

Hagens Folkets hus

På Mårdgatan 4 i Hagen ligger ett hus som har en minst sagt brokig historia. Där har varit bondgård, hyreshus, Folkets hus med tillhörande folkets park samt en vanlig villa. Under de sista decennierna på 1800-talet och de första på 1900-talet, var det en liten bondgård som hade namnet / adressen Wilhelminedal. Kring sekelskiftet drevs gården av Johannes Höglund och hans hustru Wilhelmina.

Så småningom tog dottern Laurentina Paulina och hennes make Oskar Rydén över gården. Ladugård och stall låg utefter nuvarande Mårdgatan, som då bara var en liten stig. Man arrenderade mark på nuvarande Carnegie Äng, där man bland annat odlade rovor.

På nedanstående foto från 1919 ser vi Wilhelminedals ladugård till vänster i bild. Huset i förgrunden, som tyvärr skymmer själva mangårds-byggnaden, hette Lundstorp och ligger på nuvarande Sobelgatan 1.

Gården såldes så småningom och 1931 blev det områdets Folkets hus, det tredje i ordningen. Det första Folkets hus låg på Grimmeredsvägen 39 (1910-talet) och det andra uppe på Talgoxegatan 5 (1920-talet), men nu flyttade man alltså till Wilhelminedal som byggdes om något i samband med övertagandet. Huset benämndes Älvsborgs Folkets hus, men ibland även som Hagens Folkets hus.

Utöver att huset användes för olika politiska möten och sammankomster anordnade man även sedan 1932 dans, på vintern i ladugården och på sommaren på en dansbana ute i trädgården. I ett par tidningsartiklar från Göteborgsposten kunde man 1940 bland annat läsa-

Det dansades ofta, ibland två till fyra kvällar i veckan, och danserna kunde dra till sig 300 – 400  danssugna besökare, däribland flottister från örlogsbasen på Nya Varvet. Musiken bestod av upp till fyra musikanter som trakterade dragspel, fiol, piano och blåsinstrument och sedan sommaren 1939 förstärktes musiken med högtalare. Ofta höll danserna på till sent på natten, ibland till klockan ett eller senare. När dansen var slut vällde besökarna ut från dansbanan under högljutt tal, skratt, visslingar och sång för att fördelas i större och mindre grupper på gator och vägar i villasamhället.

Med anledning av den stora olägenhet som dansbanan medförde för de boende i området lämnades klagoskrifter in till Länsstyrelsen där man yrkade på att tillståndet skulle dras in. Det talades till och med om att ”närboende tvingades att flytta för att bota förstörda nerver”. Vad Länsstyrelsen beslutade framgår dock inte av artiklarna, dock löste sig det hela, delvis av sig självt, då en brand ödelade ladugården och delar av utomhusdansbanan natten till den 4 januari 1940.

Branden upptäcktes halv två på torsdagsnatten och då Älvsborgs brandkår tillsammans med en vagn från Göteborgs huvudbrandstation ankom till platsen var ladugården redan övertänd. Man fick i stället inrikta sig på att rädda intilliggande hus. Den s.k ”nöjeshallen” hade inte använts den senaste veckan och vad som orsakat branden var oklart.

Ladugården byggdes aldrig upp igen utan endast utedansbanan återställdes. Hur länge denna verksamhet i Hagen fortsatte är oklart, men 1944 styckades tomten av till flera mindre tomter, vilket sannolikt innebar att i vart fall ”Folkets park” upphörde. Nedanstående foto från 2022, visar hur Wilhelminedal ser ut idag.

(Underlag till artikeln hämtade från VFH:s arkiv samt från Arkiv Digital.)

Hagen, 1920-talet

Långedragsvagnen passerar Hagens kapell, nu Älvsborgs kyrka. ( Foto från VFH-bildarkiv).

Hjalmar Johanssons affär

Denna byggnad i vilken Hjalmar Johansson hade speceri- och sybehörsaffär låg i hörnet av Hagens Stationsväg och Långedragsvägen. På fotot som är från omkring 1920, ses Hjalmar tillsammans med tre anställda. Springpojken Thorsten Anderssons stå längst till vänster och längst till höger står springpojken Ernst Henriksson. Kvinnans namn är okänt. Fastigheten brann ner omkring 1940 och ersattes av nuvarande byggnad i vilken det förr fanns en uraffär och en garnaffär och idag (2020) den indiska restaurangen Water Lily GBG.

(Fotot har skänkts till VFH-bildarkiv  av Thorsten Anderssons son Curt Thorstensson)

 

Hagen mellan 1917 och 1919

Hagens kapell håller på att byggas. Om det är det första som byggdes 1917 eller det andra som byggdes upp igen 1919, efter det att det första brann ner till grunden ett drygt halvår efter invigningen, vet vi inte. Fotot domineras av Hagens bys gamla åkermarker och i förgrunden ser vi en gammal lada. Tvärs genom bildens mitt ser vi den elektriska järnvägen mellan Järntorget och Saltholmen. Vägen i fotots vänsterkant är den gamla byvägen, som gick genom byn från Långedragsvägen och söderut. (Bild och text från VFH-skriften ”Västra Frölunda- Kartor genom tre sekel-2018”)

Nedanstående foto är från något av åren mellan 1917 och 1927 och visar Hagens mest centrala och viktiga del. Det är här som Hagens by låg en gång i tiden, alltså där man i stort sett bodde och levde och det är här man under 1900-talets första hälft valde att placera sina viktigaste byggnader, skolan från 1913 och kyrkan ursprungligen från 1917. I förgrunden ser vi landsvägen till Långedrag (Långedragsvägen). Tidigare gick den där nuvarande Hjortgatan ligger och det är den som vi skymtar komma in från vänster i bild. (Bild o text från VFH-skriften ”Västra Frölunda- Kartor genom tre sekel- 2018”)

Hagen 1919.

Hagens kapell, nuvarande Älvsborgs kyrka, stod klar 1917 med Yngve Rasmussen som arkitekt. Rasmussen hade tidigare även ritat Vasakyrkan. Efter högmässan söndagen den 20 januari 1918 brann kyrkan ned, men uppfördes igen efter samma ritningar. Det återinvigdes den 27 april 1919.

Den första generationen av Spårvägens vänthallar stod kvar till 1920-talet. De ersattes då på de flesta hållplatser utefter Långedragslinjen av gula byggnader med pagodtak. I det stora vita huset bodde under sin ungdom världsomseglaren Sven Yrvind (tidigare Lundin). I förgrunden den obrutna mark på vilken Torgny Segerstedtsgatan i dag går fram. Typografen och den avancerade amatörfotografen Richard Sjöqvist tog bilden den 19 mars 1919 från sin balkong. (Bild och text från vår skrift ”Bilder från Västra Frölunda-1988)

Skapad med Wordpress