Göteborgs Roddförening

Här följer en berättelse, skriven 2019 av Anders Modigh, som handlar om Göteborgs roddförening och om dess klubb- och båthus, belägna på den lilla ön Saltskär, mitt i Hinsholmsviken.

Det bruna klubbhuset till vänster och det stora båthuset till höger. (Foto: Anders Modigh den 24 maj 2019)
Hinsholmsvikens vy väster ut med Marinan, som kom i mitten av 1960 talet till vänster, till höger ses ju delar av Vässingsö på Saltholmssidan. (Foto: Anders Modigh den 24 maj 2019)

Frederick William Duff. F W Duff, sannolikt bantävlingsroddens ”Urfader” i Sverige, Engelsk Konsulatsekreterare, Vice Konsul och senare Konsul, som 1851 startade Götheborgs-Ro Club, vilken gick i graven sannolikt under 1860 talet, detaljuppgifter om Götheborgs-Ro Clubs senare del, har ej stått att finna. 

F W Duff, vars söner senare var upphov till Sveriges, idag äldsta fotfarande existerande Roddsammanslutningar, med brödrafördelning enligt följande. John Duff för Göteborgs Roddförening, 11 September 1879 och Richard och Thomas Duff för Göteborgs Roddklubb, 8 Februari 1880. ”En brödrakamp att stilla förundras över” John Duff med funderingar på gymnasternas behov av rörelse för hela kroppen och bröderna Richard och Thomas Duff, med en längtan av att få mäta sina krafter uti tävling.

John Duff, som var medlem uti Göteborgs Gymnastikförening, tyckte att det var lägligt att starta en roddklubb, där endast medlemmar inom gymnastikföreningen fick blifva medlemmar, här var det focus på “Trivselrodd” med besök runt om i skärgården med medhavd matsäck, och samtidigt ett allsidigt rörelsemönster för gymnasterna, alltså registrerades roddsammanslutningen, Göteborgs Gymnastiksförenings Roddklubb, den 11 September 1879.

Allt eftersom åren gick så avtog intresset för gymnastik och eftersom roddare endast kunde rekryteras inom Göteborgs Gymnastikförenings led, så beslöts, inte utan stor vånda, att 1905 särskilja rodden från Gymnastiksföreningen och då antog man namnet, Göteborgs Roddförening. Härmed slutade också John Duffs era som ordförande, John Duff efterträddes av Martin Levisson.


Den förhärskande båttypen på 1800 talet var 6 åriga giggar.
Fortfarande höll man till i Göteborgs hamn, med båthus liggande Kvillebäcksnära på Hisingen, Gamla Hisingsbron möjliggjorde ju enkel passage över Göta Älv. Båda roddsammanslutningarna vid samma brygga, inledningsvis lånade Gymnasterna båtplatser hos Göteborgs Roddklubb, men 1883 så fick man inte plats ihop längre, varför ett eget klubb och båthus uppfördes. Nedom ses en bild på de båda roddsammanslutningarna.

Foto ur Göteborgs Roddförenings 50 års jubileumsbok från 1929. Roddföreningen är det ljusa huset.

Vid det tidiga 1900 talet, ja då hände det saker uti Långedrag. 1907 erhåller AB Långedrag koncession på en järnväg, Stadsgränsen – Långedrag och i September startar trafiken fram till Hinsholmen.
Ödragets igenfyllnad, ödraget kallades den grunda kanal, som gick ifrån Hinsholmskilens inersta nordliga del, vid till Långedrags Station ner till GKSS båthamn, här lär man med handkraft dragit pråmar med gods, idag Talattagatans alle.

Här på Lennart Berlins sjökortsinlägg, till sin Långedragskalender, kortet sent 1800 tal, ser man det grunda, Ödraget mellan Wessingsös norra del och Långedrags södra del.

I December samma år är sträckan Hinsholmen – Långedrag färdig med enkelspår, så 1908 är slutstationen Saltholmen färdig, som nu för-bundits med Wessingsö genom en vägbank.Göteborgs Roddförening köper Saltskär av Långedragsbolaget 1907 och uppför här sin roddanläggning.

GRF 1907 ur Karl Rudolfs bok ”Långedrag 1858-1943”, den första bron till Saltskär, stenhögen bortom plankbron.
Göteborgs Roddförening runt 1910, beskuret vykort. Den 90 meter långa hängbron, från Wessingsö ut till Saltskär, lär vid tiden ha varit Sveriges längsta hängbro.
Vy över Göteborgs Roddförenings anläggningar. Fr v. Hängbron, Paveljong, Båthus samt vindmotor för pumpning av vatten in i Hinsholmskilen. Bild ur, Karl Rudolf Långedrag 1858-1943, bild sannolikt runt 1915.

Med insamlade medel från omkringboende byggdes 1914 en fördämning, “spånten”, uti Kilen ,från Wessingsö till Skärvall via Saltskär och ett pumpverk höll vattenståndet i Kilen på en för omgivningen behaglig nivå, allt för att vid lågvatten undanröja den annars blottade dyns vidriga stank.


Genom vanvård förföll dock spånten, med uttorkning och dålig lukt som följd och den vass, vilken inplanterats till skydd för häckande sjöfågel, tilläts att breda ut sig ohämmat. Experimentet blevo dock icke långlivat utan övergavs efter några år. 


Spånten kan skönjas bakom hängbron mellan Wessingsö, (gammal stavning idag Vässingsö) och Saltskär samt vidare mot Skärvallsberget, vägen till det på vår tid, så populära Johannelundsbadet, högerdelen av ”Spånten” försvann i samband med muddringen för småbåtshamnen i mitten på 1960 talet, spåntdelen, som sträcker innanför hängbron finnes kvar även idag, med dryga 100 år på nacken.

Foto: Anders Modigh, maj 2015.

Tävlings och träningsverksamheten bedrevs under det tidiga 1900 och framåt, oftast i inriggade sjövärdiga farkoster, fyra med och två med styrman. Roddföreningen hade också tillgång till en utriggad Åtta, med vilken man tävlade på 30 talet. Göteborgs Roddförenings tävlings-verksamhet var framgångsrikt, representerade Sverige i OS 1912 i inriggad fyra, samt vid flertalet Nordiska mästerskap fram till 1939, med NM vinster 1930 och 1932. 

Svenska Mästerskap inhämtades med regelbundenhet 18 st från 1908 till 1939, mellan 1928 till 1935 så vunnes dessutom 7 st SM tecken i inriggade tvåor. Föreningens första SM i utriggad fyra kom 1940, detta följdes 1943 av SM seger i utriggad åtta. Så man kan sammanfatta tiden före ”katastrofen” som fullkomligt lysande.

Tävlingsrodd arrangerades på 1930-40 talet i Göteborgs Roddförenings regi, från Stora Eskilsholmen till Långedrags hamn, ”Rödskärsbanan” kallad. Efter att flertalet regattor tyvärr förstörts av blåst, ordnade Roddföreningen 1944 med, vad som då kallades ”Sveriges vackraste tävlingsbana”, detta på Rådasjön i Mölndal, i den så kallade ”Slottsviken”, med mål just nedom Gunnebo Slott, där båtplatsen var förlagd, med start borta vid Mölnlycke.

Långedragslinjens enda kvarvarande väntkur, placerades här vid hållplats Roddföreningen 1926, mamma Karin berättade att hon och pappa Knut träffades, och ser man på, de hade lite förfest innan de gjorde entre in i Lördagsaftnarna, detta i början av 1940 talet. Karin arbetade då som hembiträde  hos Dir. Backlund, där inne i Ängholms-parken, på Villa Västangård, Västerhavsvägen 25. 

Foto: Anders Modigh, september 2009.

Och vidare kan man betänka, när man ser den lilla väntkuren vid station, Roddföreningen, att här har på 30, 40 och 50 talet, en viss Jens Mattiasson, gått förbi på vägen över hängbron till Saltskär. Jens blev 1939 SM vinnare i fyra inriggad, SM vinnare i fyra utriggad 1940. 

Jens var också en erkänd konstnär, mellan 1947-1955, var Jens lärare på Valands konstskola, och bidrog till att starta Konstepidemin 1986, dessutom begåvades Jens 1996, med Gbg:s Spårvägars Kulturpris och fick ge namn åt spårvagn 855 en M29:a, som senare togs ur drift, så nu är namnet bytt till 404:an en M32:a, en modernare vagn, häftigt när 404:an kör på linje 11 och stannar vid Roddföreningens “station”.

Svenska mästare i utriggad fyra 1940 fr.v. Arne Sterner, Astor Karlsson, Karl-Erik Pettersson, Bertil Josefsson och Jens Mattiasson.

Litografi av en utriggad fyra med styrman, målad av Jens Mattiasson, storlek 58 x 72 cm, i de så typiska rätt mörka nyanser Jens, så skarpt gillade, tavlan hänger idag på väggen där i klubbhuset samt hos mången GRF roddare, här ses mitt exemplar.

1944 Söndagen 19 Nov, ja då inträffar en katastrof för Göteborgs Roddförening, under kvällen utbröt en våldsam brand, som ödelade både båthus och klubbhus. Av båtmaterialet kunde 9 av 17 båtar räddas, men båda åttorna blev eldens rov, visst material ur prissamlingar kunde också räddas, men ödeläggelsen var total.


Minns att mamma Karin och pappa Knut, då boendes på Skärdal, Tandkullegatan 17, idag 17 A, vid östra delen av Skärvallsbergen, berättade att de stod på vägen inne i viken på Johannelundssidan och betraktade eländet. Mamma Karin var ju då havande i 5.e månaden och föga anade paret Modigh att barnet hon bar på, gossen Anders, sedermera skulle bliva Göteborgs Roddförenings vinstrikaste roddare genom tiderna.

 
Ett nytt båthus bestämdes omgående att byggas, det tidigare tvåskepps ersattes nu med ett gigantiskt 3 skepps stort båthus 15 meter brett och 30 meter långt, summa 450 kvm. Det var av stor betydelse ity omklädningsmöjligheter ordnades i den östra delen av båthuset, båthallen togs i bruk 1947. 

Av naturliga skäl så är de närmaste åren återhållsamma med roddframgångar. Det dröjde sedan ända till 1958 innan beslut och ekonomiska förutsättningar för ett nytt klubbhus förelåg, 1959 kunde så byggandet ta fart och på hösten så invigdes till slut ett klubbhus åter på Saltskär. Så när jag på våren 1960 började på Roddföreningen, var alltså klubbhuset nytt, minnes att vi var tvungna att ta av skorna när vi gick in i stora salen, golvytan var ju praktiskt taget nylackad.


Vattenläget i Hinsholmskilen var ju vid tiden runt 60 talet, inte djupt, utan Roddföreningens båtiläggningsbrygga var av en fast historia med stockar rakt ner i dyn och så låg att båtarna kunde äntras. Det fanns ju tillfällen då man fick lägga i båten, för att sedan själv gå ut i dyn för att nå roddbart vattendjup. Då gällde det att inte ha skorna kvar på fötterna, för då var ju risken att de blev kvar där i dyn, utan det var bara att låta lerdyn klämmas upp där emellan tårna, traska vidare och se glad ut.


Nästa stora förändring för Roddföreningen var ju när beslut fattades att skapa en stor Marina uti Hinsholmsviken, Johannelundsbadet fick ju ge vika och muddringsarbetet startade. Minnes att Ingvar Johansson och jag delade vatten en höst, med det rasslande mudderverket, som tuggade och gick och när det blev lite höstmörkt så kunde vi ju nyttja det frustande mudderverkets belysning, många härliga träningsaftnar hade vi då möjlighet att genomföra, uti vår Tvåa utan styrman.


1964 så startade Roddföreningen Club Henley, med avsikt att ordna danser ute i båthusets östra del, allt för att samla in pengar till en planerad Englandsresa och deltagande i den sägenomspunna Henleyregattan, med en åttabesättning, danserna avlöpte lysande, men någon sanktion erhölls aldrig från Svenska Roddförbundet, så resan blev aldrig av.

Däremot så fortsatte danserna ytterligare något år och en fredag våren 1965, så besökte jag tillställningen där i båthuset, vi roddare hjälptes ju åt att vakta, satte mig bland jackor, som var avlagda på stolarna efter väggen mot norrsidan. Rätt som det var så kom det en liten söt blondin och undrade om jag möjligen satt på hennes orangea täckjacka, ja det visade sig så, hade jag då suttit sönder hennes prince, var frågan, princen hade överlevt, så tjejen kunde få sina bloss. I år har vi, Ingela och jag, varit gifta i 50 år, och vi hade bröllopsfesten i GRF:s klubbhus, efter vigseln i Hagens Kapell, Pingstaftonen den 24 Maj 1969.

 
I takt med att Marinan blev fullt utnyttjad, ja då upphörde Göteborgs Roddförenings möjligheter till roddträning med inriktning på ”ban-tävlingar”. Beslutet blev att vi fick förflytta denna träningsverksamhet till Rådasjön i Mölndal. Göteborgs Roddförening hade ju med stor framgång arrangerat Roddtävlingar på Rådasjön, tidigt 40 tal. Då i Slottsviken, med start i Mölnlycke och mål nedanför Gunnbo Slott. Detta gav ju upphov till att Mölndals RK bildades 1946, så nu lånade vi utrymme av dem, där ute i Helenevik, på 70 talet.


Vid denna tid bedrevs ju även en populär sommarrodd för lediga skolelever ute i Hinsholmsviken, vilket resulterade i flertalet mycket dugliga roddare på tävlingsbanorna, nämnas kan ju Långedragssonen Lars Ellegård, som strokade utriggade fyran och utriggade åttan till Junior SM vinster 1975.


Marinan blev dock dolkstöten för Göteborgs Roddförenings, rekryteringsmöjligheter till ”banroddsverksamheten”. Man kan dock glädjas åt att GRF:s återhämtning sent 1950 tal, 60 tal och halva 70 talet var av det bättre slaget ur ett roddmässigt tävlingsperspektiv. Representation vid VM, NM samt ett flertal av SM guld samt segrar på regattor både i Norden och ute i Europa, detta får vi bära med oss och njuta av nu på ålderns höst. 


Jens Mattiasson rodde långt in på 70 talet med delar av de forna Svenska mästarna, de träffades på Saltskär under somrarna på Torsdagar och ja, då kunde man få möjlighet att samtala med dessa gamla GRF:are, här öppnade de för 1979 års Svenska Mästerskap i Rodd på Rådasjön, Göteborgs Roddförening firade sitt hundraårs-jubileum, jag var tävlingsledare och de garvade gossarna, ur denna äldre generation, ja de blev minst sagt väldigt förtjusta, när jag tillfrågade dem, om de kunde tänka sig att ”stilro” som invigning vid 1979 års SM tävlingarna. Detta sköttes med bravur.

Från aktern, Cox Alte Hagman, Arne Sterner, Astor Karlsson, Jens Mattiasson och Sven Kollbratt.

Tråkigt nog så blev 1980 talet början till en kraftig nedgång vad avser tävlingsrodden, det var några få ungdomar, som till slut fann det enklare att gå över till Mölndals RK, där vi ändå förlagt vår träningsverksamhet. Kvar ute på Saltskär var vi äldre motionsroddare, med Älvrodden i tankarna. Göteborgs roddförening ståtar ju med fyra inteckningar i GP:s Blå Band på 60 talet, på 80 talet gällde motionsrodd.


Optimistjolleseglarna har ju även stor glädje av de vattennära bryggorna, kunde notera vid en egen promenad med min kusin Raoul 2012 i Juni, från Fiskebäck via Lindalen vidare till Hinsholmsviken, att seglarnas Optimistjolleverksamhet fortsatt lever, och har sommarverksamhet.

Foto: Anders Modigh, juni 2012.

I dag bedriver Göteborgs Roddförening en ”Kustroddsverksamhet” där båtmaterialet är i grunden likt bantävlingsbåtarna, men med betydande tillväxt uti skrovform och stryktålighet samt osänkbarhet. Så pro-grammet består idag av kustnära rodd bland kobbar och skär, samt långfärdsrodd, så som till Läsö och Skagen, turer på Kielkanalen i lånade båtar och andra roddbara kanaler uti Sverige i egna båtar, årets flerdagarstur gick av stapeln i Augusti 2019, då rodd till Vinga med mellanövernattning på Krokholmen, i Göteborgs Roddklubbs stuga, sedan vidare runt i den norra skärgården med övernattning i Prickskjulet på Vinga. 


Göteborgs Roddklubb lämnade hamnen och sitt Klubbhus under Göta Älvbron på 1970 talet och etablerade sig vid Stora Delsjön och bedriver där banroddsverksamhet.

Andra långfärdsroddare, oftast då från Danmark, har genom åren uppskattat att givas möjligheten att mellanlanda i GRF:s härliga och ändamålsenliga lokaler, där uti Hinsholmsviken. Senast det begav sig var nu i somras då tre stiliga inriggade fyror med besättning tog tillfället i akt för en välbehövlig kraftåterhämtning och övernattning.-

Tre inriggarbesättningar på besök från Danmark, en övernattning i GRF:s klubbhus och sedan vidare upp efter kusten. (Foto: Kotte Nyberg, 2019).

Den 11 September 2019, ja då firar Göteborgs Roddförening sin 140 åriga bemärkelsedag, fortsatt den äldsta fortfarande existerande roddsammanslutningen i Sverige och kustrodden och dess båtar utvecklas hela tiden så framtiden uti havsbandet kanske ändå utvecklas åt rätt håll för Göteborgs Roddförening får vi hoppas. Vårarna inleds vanligtvis med kurser uti kustnära rodd.

6 årad gigg utanför Styrsö 1897. Ur GRF:s 100 årsbok.

Källor
Lennart Berlins Långedragskalender, tidiga 1900 talsdelen.
Karl Rudolf Långedrag 1858-1943
Göteborgs Roddförenings 50 resp. 100 årsjubileumsböcker
Samt egna och andras komihåg.

Anders Modigh

Skapad med Wordpress