Gamla vägar

Sedan Göteborg anlades i början av 1600- talet fick frölundaborna vid sina besök i staden ta sig fram på olika sätt. Kustborna nyttjade helt säkert sjövägen såsom varande bekvämast, när ej storm eller is hindrade dem. Övriga sockenbor hade ingen annan utväg än att gå eller rida. Några vägar, som kunde befaras med hjuldon fanns ej till en början, möjligen undantagandes den gamla vägen, som från Halland genom Askim och Frölunda ledde fram till Gamla Älvsborg vid Klipppan. I sin sista sträcka hade den i stort sett samma riktning som nuvarande Slottsskogsgatan. De varor, som frölänningarna skulle sälja i staden, bland annat  fisk, fick man klövja, d v s hänga i två lika tunga bördor över hästryggen. Att så var förhållandet framgår av bouppteckningar från 1700-talet, i vilka en eller två klövjesadlar är upptagna. De gamla gång- och ridstigarna genom socknen förvandlades så småningom till körvägar. När detta skedde, vet man ej, men säkert är att de under vissa tider av året, särskilt vid stor nederbörd, var så gott som ofarbara. Vissa sträckor av dem finns kvar än i dag, ofta i sitt ursprungliga skick.

Karta från 1769 över Frölunda by med den gamla medeltida kyrkan söder om byn. På kartan är även dåtidens vägar inritade och en del av dem har delvis samma sträckning än i dag.

Från hemmanet Högen gick en väg över Fiskebäck, Påvelund, Tranered och Hagen fram mot “Korsebergs nabbe”, mellan Nya Varvet och Kungssten. År 1789 pågick en process om underhållet av denna väg, som särskilt inom hemmanet Tranereds område var i ett bedrövligt skick. Åboarna påstod, att folk från hemmanen söderut ej brukade den utstakade vägen, utan “då den höst och vår var sank och djup” red man eller körde in på deras åkrar och ängar. De fordrade därför att de andra hemmanen skulle hjälpa dem att sätta vägen i stånd. Domen löd, att samtliga hemman, som betjänade sig av vägen, skulle efter varderas hemmantal underhålla densamma. Först i början av 1800-talet fick Långedrag en väg, som anknöt till den förut nämnde. 

Ett gammalt foto från Tranered. Vägen i förgrunden är sannolikt den gamla vägen Högen - Korsebergs nabbe som nämns i texten. Framför husen i bakgrunden skymtar man den gamla vägen till Långedrag.

En annan väg gick genom Önnered över Tynnered, Slamtomten, Ekebäck, Rud och Grimmered fram mot Klippan. Den stod i förbindelse med en väg som över Toftaåsen ledde fram till Frölunda gamla kyrka. Härifrån kunde man ta sig fram till Mölndal med dess många vattenkvarnar, där frölänningarna malde sin säd. 

På en karta från 1815 är en sämre väg upptagen mellan Frölunda kyrkoby och Näset. År 1845 avslog Kungl Majt en ansökan från hemmanen på Näset, att denna väg skulle intagas till allmänt underhåll. På grund av sitt läge intill ån som kom från Sisjön, var den långt inpå vårt århundrade utsatt för svåra översvämningar. 

En teckning av Gustaf Brusewits från sent 1800-tal över Västra Frölunda gamla kyrka och kyrkby. I mitten ser vi den gamla vägen mot Askim ringla sig söderut.

Vid Stubbeledet nära Slottsskogsvallen gick en väg i östlig riktning utmed Slottsskogen förbi hemmanen Margreteberg, Änggården och Malmgården och vidare över Kommendantsängen mot Skansen Kronan på Risåsen, utefter vars västra sluttning den mynnade ut i Landsvägs-gatan. Denna väg finns utsatt på en karta från 1655 av Kiettil Clason. Från början var det endast en stig, som folk från nordöstra delen av Frölunda använde på sina resor till Göteborg. I en dombok från 1701 kallas den “mjölkevägen” och frölänningarna förmanades att “bruka den allenast gående och landsvägen till ridande”. 

Småningom blev den förvandlad till körväg och användes inte endast av de hemman, som låg på ömse sidor om densamma utan också av folk från Askim och Frölunda, då den var ca 2 km kortare än vägen över Majorna. Då dessa vägrade att deltaga i underhållet av vägen, hotade man att avstänga den. Från 1819 pågick den ena processen efter den andra om underhållet av denna väg och först 1842 blev den enligt utslag av Göta hovrätt “från att vara en byväg upplåten till allmänt begagnande åt Askims och Fröiunda sockenmän mot att dessa bringade vägen i laggillt skick och den sedan underhölls”. Först 1879 befriades man från denna pålaga.

(Berättelse av Gustaf Eriksson  hämtad ur Västra Frölunda Hembygdsförenings jubileumsbok 1991. Foto från VFH-bildarkiv)

Skapad med Wordpress